Smalhetshets? Nähä!

Jag märkte att några tog Jasmines intervju om mig som om jag har smalhetshets vilket ju inte alls var meningen där. Jag försöker inte banta eller att äta lite eller tycker att jag är tjock. Jag mår bra just som jag är nu och eftersom jag har en dålig mage passar heller inte mycket mat för mig utan att få magen att knyta ihop sig. Därföruncviker jag carbs så ofta som jag kan och försöker att inte äta ohälsosamma saker som godis osv eftersom jag mår så dåligt av det och inte får energi av det. Det utesluter ju inte att jag inte skulle äta sånt. Ibland äter jag bulla varje dag i en månad och annars också mycket mat och onyttiga saker och då mår jag bara inte alls bra. Men det är ju alltid svårt att sluta en sådan ond cirkel. Därför försöker jag nu äta sådana snacks som får mig att känna mig mätt och undvika en konstant känsla av hunger som bara får mig att överäta som förut. Men äter gör jag ju nog!

Förut åt jag mycket mer och kände mig konstant proppmätt och på kvällen var jag så uppsvullen att det var obehagligt. Åt godis osv men numera har jag lärt mig äta mindre och till och med spara! Nu känner jag mig istället lika bra på kvällen som när jag vaknar på morgonen. Inte hungrig och inte proppmätt. Alltså då jag kan hålla mig till det som får mig att må bra. Den här mer balanserade känslan har också ökat mitt intresse att röra på mig eftersom jag känner mig mer energisk och att det faktist känns lättare att röra på sig. Det är verkligen inte som om jag skulle försöka svälta ihjäl mig själv utan märker att såhär mår min kropp bra, av att äta lite mindre helt enkelt och försöka äta nyttiga saker för att hjälpa magen och välmåendet på traven.

Jag har alltid sagt att jag kände mig bäst på alla sätt då jag var 19 år gammal. Kroppen mådde bra helt enkelt och det strålande till den mentala hälsan. Men nu känner jag att jag är där igen, 19 år. Största orsaken till varför jag har tappat vikt på senaste tiden är för att jag har lyssnat mer på min kropp, kanske finally förlorat babyfettet, inte dricker någon alkohol och så har ju humöret så mycket med det och göra också. Då det går upp och ner känner man sig inte så hungrig bara. Det kan vara att jag mår bra av att äta dubbelt mer om några månader. Men nu äter jag som jag gör och det känns rätt. Det är ju det som alla borde sträva efter, att både fysiskt och psykiskt må bra i sin kropp!