29 november 2011

Parkering som dilemma



Nu måste jag fråga er andra som bor i Helsingfors eller ja, vilken som helst storstad- Har ni problem att hitta parkeringsplatser och hur gör ni för att undvika nervsammabrott? 

Varenda en dag får jag nämligen leta och leta och bli förbannad på när det inte finns en ända plats och så hamnar man gå hem i ösregn då man hamnat parkera riktigt i andra ändan av parkeringszonen efter 30 minuters letande. Mörkret har definitivt inte gjort det bättre eftersom människor nu tycks komma hem mycket tidigare och efter 5 är det omöjligt att hitta några platser över huvudtaget. Sen är det ju det där med att om jag skall iväg någonstans sent på kvällen så får jag nog fundera några gånger om det verkligen är värt det- att åka och sen få nervsammanbrott när man skall tillbaka hem. Men vet ni, på sommaren hittade jag i förrådet  en urgammal kickboard som jag tog i bakluckan och så var bekymren av parkerandet borta då hemvägen aldrig var för lång. Jo okej, att kickboarda med en massa kassar är kanske inte så kul, men där hade jag en orsak att bära med mig mindre. Men hur gör man på vintern då, för att undvika att ha sådan stress över det där med parkerandet varje dag? Man kickboardar väl inte i snö och slask ändå.

Så nu är jag här igen mitt bland nervsammanbrotten och jag är nog definitivt inte den ända har jag på känn. Idag tyckte en tant nämligen att jag "stal" hennes parkringsplats då hon påstod sig ha väntat på en ledig plats på vår gata i 15 minuter och tyckte att alla platser på hela gatan var då reserverade åt henne. Så jag parkerade då det blev ledigt rakt framför näsan på mig och tanten hon backar från andra ändan av gatan och blir skyförbannad på mig, stiger ut ur bilen och låter mig väl veta hur oförskämd jag är som "stjäl" andras platser! Vet ni, jag är glad att jag talade på telefon och kunde vara väldigt busy och sade bara ursäkta jag visste inte att det var ER plats och gick. Kan man verkligen reservera platser på en hel gata, stor eller liten, med att stå och vänta någonstans i ena ändan? Och så tycker jag man kan vara vänlig i alla fall om man vill ha nåt. Nej artighet är nog inte finnarnas starkaste sida.

Så det så, det skulle nog inte finnas något bättre än att ha en egen parkeringsplats och slippa dessa nervsammanbrott dagligen då jag ringer pojkvännen och säger att jag nog flyttar till landet imorgon.

 Ni med egen gård, åh, jag är väldigt avundsjuk!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar