Springa för livet

Idag tog jag en springtur vid Cap d'Ails strandpromenad just före det började skymma. Det regnade lite så det var inte en själ utom jag som tagit sig ut. På strandpromenaden är det ganska öde med långa avstånd tills det kommer trappor som leder upp på kullen till närmaste hus. En annan själ hade ändå vågat sig ut. En man som vinglande fram och tillbaka på den smala promenaden. Tänkte picka honom på ryggen så han skulle släppa mig förbid. Men gör man det brukar människor bli livrädda. Så tillslut lyckades jag slinka förbid honom. Då jag passerade honom såg jag en glimt av en kniv. Sprang lite vidare och tittade bakåt då jag såg att han går med en enorm kniv i handen och håller den med bladet uppe med den handen jag just passerade (inbilla er att man håller i ett långt stearinljus.) Dessutom såg han riktigt galen ut. Som om han inte duschat på ett halvår, med en galen blick i ögat och som om han verkligen inte varit ute och rengjort fisk med kniven. Jag började springa för fullt tills jag hittade en trappa som ledde upp till en väg med bosättning. Sprang tills jag trodde jag kommer svimma.

Måste ta en omväg tillbaka för att inte behöva passera honom igen. Omvägen gick upp och ner i backarna. Dessutom ösregnade det. Jag kan berätta er att efter att ha sprungit för livet och sedan hamnat dyblöt o svettig navigera mig i de där jävla backarna i en timme så kände jag mig inte speciellt happy. I efterhand tänkte jag på att om jag hamnat picka mannen på ryggen för att rymmas förbid honom skulle han säkert ha attackerat mig antingen med flit eller av misstag för jag skrämt till honom.

Alltså fy fan vad otäckt! Det häde ju inget men jag blev ju livrädd. Det blev nog världens boot camp träning men dit tror jag nog inte att jag vågar ta mig på pånytt, speciellt inte ensam. Håller mig hellre inom Monacos gränser där det står en polis i varje hörn. Saknar trygga Finland där man inte behöver vara rädd för galna män med knivar!!